Snart bryter jag ihop.

För det första är jag sån all jag aldrig vill erkäna för någon när jag tycker någonting är jobbigt eller går dåligt.  Jag vill alltid vara bäst, men nu skiter jag i det. Jag vet att det inte är roligt att höra på någons problem men jag måste bara skriva av mig. Känns som om jag ska bryta ihopp när som helst. För det första har jag känt världens press på mig i och med kandidatuppsatsen, det är nog det viktigaste jag har gjort i mitt liv. Jag har verkligen gjort mitt bästa hela tiden vilket jag är stolt över, men jag har en konstant oro över att inte ha klarat denna kursen så jag måste skriva en ny kandidatuppsats närsta år samt att jag inte kommer få min examen. Jag trodde jag skulle känna mig lättad när uppsatsen var färdig och inne i går. Men det gjorde jag inte. Tvärtom nu sitter jag och kämpar med min tenta, som jag vet är den svåraste på hela utbildningen. Vilket jag också oroar mig jätte mycket för om jag kommer att klara eller ej.

När tentan gick i mars klarade jag den inte pga av många på jobbet var sjuka och jag dum och snäll som jag är hoppade in för att hjälpa. Men på mitt jobb känns det inte som om någon är tacksam när man hoppar in extra trotts att man har mycket att göra. Ibland känns det som om dem tar förgivet att man måste hoppa in. Denna veckan har jag fått sms/samtal varje dag om att jag ska hoppa in och jobba extra, vilket gör att jag får jätte dåligt samvete över att jag inte kan hjälpa till och det känns som om dem är sura på mig nu och tycker att jag aldrig ställer upp. Jag tror det är så att dem kollar på schemat och tänker, Helen jobbar bara en dag...då har hon inget att göra på hela veckan. Men tvärtom om jag bara jobbar en dag beror det på att jag har fullt upp. Verkligen!

Så just nu har jag panik över att inte ha klarat kandidatuppsatsen, tenta ångest för den svåra tentatn, och jag oroar mig för hur det ska gå på den, är rädd att mina jobbarkompisar är sura på mig och jag har dåligt samvete för jag inte hjälper till.

Dessutom har Joel vart sjuk nu i mer än en vecka, ont i magen, huvudverk och feber. Han har heller inte varit sig själv innan han blev sjuk så nu är jag orolig för honom och så vill jag ha tillbaka min gamla vanlia Joel som betyder så mycket för mig. Det är jätte jobbigt när någon man älskar inte mår bra. Då mår jag heller inte bra.

Så just nu känns det som om jag ska bryta ihopa när som helst. Känns som bara denna veckan försvinner kommer allt bli bra igen. Allt hänger på nästa vecka! Jag vill att Joel ska bli frisk tills vi åker till Barcelona för det är just det som fått mig att kämpa så mycket, att ha något att se fram emot...

Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, för synd om mig är det verkligen inte. Ett peppande ord hade hjälpt eller att jag bara har fått skriva av mig.

Klem!

Kommentarer
Postat av: Zandra

hihi eller hur cool vagn;P pimp my ride;) Men gumman hur är det igentligen?det är snart sommar,du slipper skolan snart å du åker utomlands med din kille;)

2009-05-29 @ 07:11:23
URL: http://fashionisme.blogg.se/
Postat av: Felicia

Va fin blogg du har :)

2009-05-29 @ 07:15:33
URL: http://fotoooo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0